 |
|
|
| Se uppåt i vinter! |
| |
Vintern har rasat in när den rätterligen snart borde rasa ut. Snön har yrt runt knutarna och gatukontoret har haft ett sjå att hinna med att hålla undan det värsta. Som det ser ut har de inte lyckats särskilt bra. Stora högar av nederbörden ligger vid trottoarkanterna och hindrar den som har behov att anlita en taxi eller för den delen stiga in i eget fordon.
Trottoarerna är nödtorftigt efterhållna. Det är oftast hal isbeläggning under snötäcket vilket gör halkan förrädisk. Vagnen med sand är inte särskilt bred, så den lämnar bara efter sig en ynka smal sandsträng att hålla sig inom. Det gäller att parera barnvagnar och rollatorer inom den om man inte ska riskera att stå på näsan.
Det blir förstås dyrare att köra en sväng extra med sandvagnen kantänka. Ekonomin styr som i allt annat. "Stockholm i tiden nuförtiden", skulle man kunna säga. Det mesta sker i den heliga ekonomins namn.
Fastighetsägarna har tacksamt nappat på sparsamhetstrenden. Vid vart och vartannat hus spärras trottoarerna av bockar, den ena färggrannare än den andra. "Varning för snöras" eller "Se upp för istappar" lyder budskapet. Folk tvingas ut i körbanan där bilister ju redan har fullt upp med att väja för vintercyklister och andra våghalsar.
Att skotta tak när så erfordras kostar säkert en slant. Det blir väl billigare med bockarna förstås. Fotgängare är ett tåligt släkte och snart blir rännstenen det vedertagna stråket om inget görs. Vem vill riskera att få ett isblock i skallen.
Förra vintern rasade en präktig isklump ner från ett tak en meter framför mig. Det var en skakande upplevelse. Hemkommen försökte jag mig på att larma gatukontoret om fastigheten och faran där. Det skulle jag inte ha gjort. Raset var inte deras bord. Jag fick ett par andra telefonnummer att ringa men inte heller där ville man kännas vid något "bord". Vid femte försöket gav jag upp. Kunde förstås införskaffat ett par bockar och kånkat dit men så långt sträckte sig inte min energi den gången. Vilken affär saluför förresten sådana tingestar?
Gående får ha respekt för istappar och do isklumpar som kommer farande från taken. De faller tyst och fort, förvarnar inte. Man nästan längtar efter skyltar med texten "Takskottning pågår", men de är sorgligt sällsynta i vinter.
Folk måste själva ta sig i akt och spana uppåt taken. Hellre nackspärr än isblock om man vill spetsa till det.
Ingeborg Friberg
|
| |
|
|
| |
|
|
|
Kåserier 
